Det här inlägget går igenom några snabba och enkla ljussättningar med upp till två blixtar. Bilderna kan tas i princip var som helst men med fördel i ett rum med en vit vägg. Längst ner finns ett tips för de som saknar blixtar.
Behöver ditt företag hjälp med att ta porträttbilder, antingen i miljö eller framför enfärgad bakgrund á la bilderna i det här inlägget? Kontakta mig.
Vit bakgrund
Den mest användbara CV-bilden är sannolikt den med vit bakgrund.
En typisk ljussättning för den ”vita CV-bilden” består av ett huvudljus och ett bakgrundsljus.
I skissen nedan har jag en s.k. omnibounce på blixthuvudet för att sprida ljuset. Optimalt riktar man två ljus på bakgrunden för att få en jämnare och mer utspridd blixtträff. Men det är inte alltid som man har tillgång till två bakgrundsljus. Trösten är att så länge man träffar bakgrunden med ett ljus bakom huvudet kan man ganska enkelt ljusa upp grå rester längs med kanterna i Photoshop och på så vis frilägga modellen.
Ljussättningen för den vita CV-bilden kan kompletteras med en vit reflektor på motstående sida av huvudljuset. Genom att justera avståndet gentemot modellen kan man styra upplättningen av skuggorna. Personligen tycker jag om skuggor eftersom de får en form att verka tredimensionell. En porträttbild med för starkt upplättningsljus blir gärna platt, läs ”tråkig”.
Även om den vita CV-bilden är mest användbar så kan en kritvit bakgrund nästan sticka i ögonen på webben, särskilt när man kollar på en ljusstark mobil sent på kvällen. En vit CV-bild tenderar också att smälta in i bakgrunden på webben där de flesta sidor har vit bakgrundsfärg. Av dessa anledningar tycker jag därför om att lägga på en ljusgrå ton på bakgrunden för en mildare kontrast.
Tips: I Photoshop kan man skapa ett lager med en fyllnadsfärg (t.ex. #dadada), maska bort personen, ändra blandningsläget till ”Darken” eller ”Multiply” och sen justera lagermasken så att den gråa färgen överlappar modellens kontur och eventuellt spretiga hår.
Grå bakgrund
En mörkgrå bakgrund är inte lika vanlig på exempelvis Linkedin. Personligen gillar jag stilen eftersom att ansiktet framträder bra.
Dessutom, för vanliga porträtt som inte är tänkta för CV:n, så blir svartvita konverteringar fina med grå bakgrund.
Här räcker det med en ljuskälla. Genom att gå närmare eller längre bort från bakgrunden så kan man styra dess ljushet (mer om det senare).
En grå bakgrund kräver ofta mörka kläder för att skapa tillräcklig separation mot bakgrunden. Ibland kan det vara en god idé att förstärka separationen med ett konturljus bakifrån, en så kallad ”kicker”, eller ”rim light”. (Ett klassiskt hårljus är en typ av kicker.)
Ljuset från en kicker begränsas så att det inte sprids i rummet eller kommer in i kameran. ”Snoots” och ”honeycomb grids” är två typer av ljusmodifierare som man fäster på blixthuvudet.
Short vs broad lighting
Beroende på näsans riktning så kan man dela upp modellens ansikte i två halvor. I en typisk porträttbelysning träffar blixtljuset den korta sidan av ansiktet vilket får det att verka smalare, något som är mer smickrande för de flesta.
Skuggorna kring näsan avslöjar blixtens vinkel mot ansiktet. Det går även att se ljusets placering i ögonen.
Men att belysa den korta sidan (”short lighting”) känns ibland lite tråkigt och fantasilöst. Därför provar jag gärna ”broad lighting”, antingen genom att positionera blixten på andra sidan näsan eller att be modellen att rotera på plats. Det känns mer dramatiskt att skuggbelägga den bortre (korta) delen av ansikten. I min värld är ”mer dramatiskt” något bra, även om jag är medveten att det inte alltid är detsamma från modellens perspektiv.
Dessutom, om modellen har glasögon utan antireflexbehandling (eller om bågarna ger starka reflektioner) så passar broad lighting bäst.
Det går självklart att göra ljuset dramatiskt även med short lighting. Här är en så kallad ”low key”-bild, dvs en bild med dominerande skuggor. Den här bilden passar självklart inte i ett CV eller på Linkedin.
Nyanser av grått
En grå bakgrund behöver inte vara bokstavligen grå – den kan lika gärna vara vit, för genom att begränsa mängden ljus som träffar en vit bakgrund så kan den anta olika nyanser av grått. Ju närmare bakgrunden som huvudljuset är, desto ljusare blir bakgrunden.
Det går också att vinkla huvudljuset olika mycket mot modellen. Ju mer man riktar ljuset förbi modellen, desto mörkare bakgrund. Att rikta ljuset förbi modellen skapar också ett mjukare ljus (se ”feathering the light”).
Feathering the light
Istället för att skjuta blixten rakt mot modellen så kan man skapa mjukare ljus genom att rikta den förbi modellen, till synes ut i tomma intet. I bilden nedan blir ljuset mjukare i det vänstra exemplet, här symboliserat med en mjukare övergång mellan vitt och svart.
Inga blixtar
Vad gör man om man inte har någon blixt? Jo, då letar man upp ett fönster nära ett hörn med vit vägg (eller hänger upp något vitt som bildar en vit bakgrund). Här kan man komplettera med något vitt på motsatt sida fönstret som ljuset kan studsa i för att på så vis lätta upp skuggsidan på modellen. Den vita reflektorn kan vara vad som helst – ett lakan, en vit frigolitbit, ett stort papper etc.
Avslutning
Det här inlägget har visat att man kommer väldigt långt med två blixtar och en vit bakgrund. Principerna för hur man ljussätter ett ansikte går ju självklart att använda för miljöporträtt också. Då kommer visserligen aspekter som skärpedjup och high speed sync (höghastighetssynkronisering för blixtljuset) in i bilden. Men det är ämnen för ett annat inlägg.