Om det fanns en tillräckligt stor marknad så skulle jag åka landet runt och fotografera kunders nära och kära. Jag skulle kalla mig ”nostalgifotografen” och göra små tidskapslar som kunderna kunde öppna i framtiden. För när trender kommer och går så är jag övertygad om att bilders affektionsvärde består (ursäkta rimmet). Lycka, tror jag, är avhängigt av hur väl du lyckas odla dina relationer till andra och att då ha bilder på personer du tycker om kommer alltid att vara värdefullt.
Lejonparten av mitt bildarkiv består av tidskapslar. Arkivbilden visar min son Ivar som under en tid förvandlades till en bäver som fått smak på soffbordet. Märkena efter huggtänderna sitter kvar.
Barndomen sägs vara ett pärlband av olika övergående faser. Ivars bäverfas gick också över, till vårt möblemangs stora glädje.