Mitt livs bästa bildserie?

På uppdrag av Ord & Bild i Karlstad fotade jag en serie åt Handels som behövde bilder i sin kommunikation till gymnasieelever.

Vad som gör denna bildserie unik är antalet potentiella tillskott till min portfolio. Ett vanligt år kanske jag fyller på min portfolio med max 5–7 bilder – totalt – så faktumet att detta enskilda uppdrag innehåller mer än en handfull kandidater sticker ut i min värld.

Uppdragets önskelista var följande:

  • Gymnasieelever i grupp
  • Varm och ljus känsla – gärna motljus
  • Genuina frusna ögonblick av trevliga stunder
  • Gärna rikligt med luft i kompositionen med plats för rubriker
  • Undvik brokiga bakgrunder
  • Gärna korta skärpedjup
  • Hellre bra känslouttryck än tekniskt perfekt
  • Ska helst inte synas att bilderna är tagna i Karlstad
  • Helst liggande format med möjlighet att beskäras till stående

Generellt om ljuset

Att skapa en ljus och varm känsla kräver solljus … vilket paradoxalt nog är ganska svårjobbat. Starkt solljus skapar hårda kontraster, modeller tvingas kisa, överexponerat ljusspill på bakgrunden begränsar dina utsnitt med mera. En fotograf fotar mycket hellre i det varma, mjuka och riktade ljuset som kallas ”golden hour” (strax före och strax efter solnedgång) eller när det är mulet – med fördel då ljuset diffuseras av tunna slöjmoln på himlen.

Ljuset var alltså en utmaning i det här uppdraget. Tempot i fotograferingen gjorde det också svårt att jobba med upplättningsblixt. Dessutom är det svårt att skapa mjukt blixtljus åt en hel grupp personer eftersom det kräver väldigt hög blixteffekt. Min blixtutrustning är snarare på andra sidan spektrat, nämligen skräddarsydd för fotografering av en eller två personer.

Lösningen blev att söka upp skugga, mjuka upp eller studsa ljuset efter bästa förmåga med en reflektor, tillåta viss överexponering i bakgrunden och förlita sig på att kamerans dynamiska omfång skulle räcka till. I uppdraget var det OK att överexponera men jag är skolad att få ett snyggt histogram (läs ”tekniskt perfekt”) så det är alltid min utgångspunkt. Överexponering för mig tyder på brist på kontroll, ett misstag, ett misslyckande – särskilt när det handlar om video.

Generellt om tekniken

Kamerahus: Canon EOS 5D mark IV

Objektiv:

  • Canon EF 35/2,0 IS
  • Canon EF 85/1,8 USM
  • Canon EF 135/2,0L

Bilderna är nästan uteslutande tagna med 85 mm på f/2,5

Ljusmodifierare

  • utomhus: Reflektor med diffusionsduk, 80 cm
  • inomhus: Godox AD200 Pro och Godox V860C

Bilder

Här är några bilder med kommentarer, följt av ett galleri.

Bild 1

Här har jag använt kort skärpedjup för att skapa separation. Jag har också arrangerat personerna på olika avstånd från kameran för att skapa djup, vilket förstärks av linjerna i fasaden till vänster.

Ljuset på tjejerna i förgrund studsas i en reflektor till höger (vit sida).

Notera profilljuset på personerna i bakgrunden, särskilt hur vackert ljuset fångas upp i håret på tjejen till höger.

När jag kör med så här kort skärpedjup så tycker jag att det är tacksamt om bara en person är vänd mot kameran. Vid fler så kan det uppstå tvivel om vem fokus ska hamna på. Det kan också se ut som om att skärpedjupet är för kort – att man av misstag valt ett bländartal där inte båda ansiktena ryms i skärpedjupet.

Bild 2

Det ”estetiska valet” blev här att låta en person vara i fokus i något som egentligen är en gruppbild. Bilden blir en hybrid av en gruppbild och en ”bakom kulisserna”-bild.

Viktiga detaljer här är ett låta skärpedjupet vara tillräckligt långt för att personerna i bakgrunden inte ska reduceras till en suddig massa … och samtidigt låta betraktaren ana tatueringen på underarmen.

Detta är en av få bilder som är tagen med brännvidden 35 mm.

Bild 3

Här skapas diagonaler både i ledstängerna och blickriktningen.

Ledstängerna är på olika avstånd till kameran vilket tillsammans med betongtrappan i förgrunden ramar in bilden och skapar djup.

Återigen faller ljus bakifrån som fångas upp i tjejernas hår. Jag gillar verkligen den ”glorian” som uppstår. Det gäller dock att inte överexponera håret.

Bilden är tagen med bränndvidden 135 mm för att komprimera perspektivet.

Bild 4

Här har jag återigen använt 135 mm. Jag tycker att de upprepande pelarna i gångpassagen skapar en snyggt mönster, samtidigt som det bildas ett bra djup.

Jag lät paret i bakgrunden gå fram och tillbaka några gånger för att ha goda odds att kunna välja en bild där de framträder bra i luckan mellan personerna i förgrunden.

Detta är ytterligare ett exempel på användandet av kort skärpedjup där en person som är delvis vänd från kameran (tjejen till vänster) ”räddas” från känslan av att vara oskarp av misstag.

Bild 5

Det är svårt att skapa skratt på beställning. Ett tacksamt grepp blev därför att låta modellerna visa varandra något genuint roligt på mobilen.

Här förstärks det omslutande ljuset från vänster med en silverreflektor.

Galleri:

Tack Mia och Michael på Ord & Bild som styrde upp allt det praktiska så bra och som var uppskattade kreativa bollplank på plats.

Publicerat den
Kategoriserat som Uppdrag