Programmerare och barn har en sak gemensam: sandlådor.
(Här hade jag tänkt att skriva att de även förenas i vurmen för vita strumpor i sandaler men barn har blivit så modemedvetna på sistone.)
En sandlåda är en ej publik testmiljö där programmerare provar ny kod, utan att det gör något om det blir fel.
Jag gillar tanken av en plats där jag kan prova idéer. Det är så jag lär mig saker, genom att omsätta idéer i praktiken.
Personligen gillar jag publika sandlådor. Då står det lite på spel vilket tillför en nerv som gör att du inte vill släppa ifrån dig något halvdant. Du tvingas anstränga dig när du kan bedömas och dömas. Sandlådan kan vara en blogg, ett Instragram-konto eller en film på Vimeo. Om det i praktiken är någon som hittar fram till ditt alster spelar ingen roll – det räcker med tanken på att någon kan göra det. Det viktiga är svälja sin stolthet, sänka garden och våga blotta sig.
Jag gillar ord, särskilt oväntade ordval. Det enda jag exempelvis minns från min kurs i kvalitetsteknik när jag läste till ingenjör var då läraren kallade sin sommarstuga för en ”pensionärskuvös”. De oväntade ordvalens mästare är i min bok Kalle Lind (krönikören, författaren och skaparen av podden Snedtänkt). Om man gillar ord så är dialogen den ultimata sandlådan. Där kan du plantera in ord du snappat upp och vill göra till dina. Att prata över sin förmåga och att i realtid lära sig att använda orden, är utelämnande.
Ett starkt minne jag har från gymnasiet är när jag försökte använda ordet euchaufferad (som betyder ”varm och röd i ansiktet, vanligen på grund av stark sinnesrörelse”). I efterhand undrade läraren varför jag i hela friden inte bara skrev arg. Men skriver man arg så utvecklas man ju inte. Det ska tilläggas att just denna sandlåda var det nationella provet i svenska, vilket inte är den bästa av sandlådor. Här rörde det sig om avslöjandet av ett gravt stilbrott. Men det där sticket, det pinsamma och lite smärtsamma som följer av ett misslyckat försök, sporrar dig att försöka på nytt och så sakteliga flyttas gränsen fram för hur bekväm du är att använda det du lär dig.
(Jag har aldrig använt ordet euchaufferad sedan dess. Jag kan inte ens komma på ett enda vettigt användningstillfälle.)